Vad tänker du på,
när du tänker på mig?

En fråga som väcker
den som gärna
känner.

Jag tänker på
hur dina dagar går,
om de går som du vill,
om du tar dig dit du ska,

om du tar dig tid
att betrakta årstiderna,
och i så fall
vad tänker du om träden
som snart klätt av sig
i sin årliga föreställning.

Jag tänker på
hur du ser ut
när du tappat bort dig själv
i någonting som intresserar dig,
och jag undrar
om någon berättat
hur fin du är idag,
för det är du.

När jag tänker på dig,
tänker jag på
hur jag skulle vilja
bära dig genom livet,
genom mörker,
i motvind…

Jag tänker på
om detta betyder
någonting för dig,
och vad betyder det
egentligen för mig.

Jag tänker på
vem du är bakom masken
som du aldrig tappar,
det gör inte jag heller,
vilket är tur i stunder
som denna,
när drömmar skjuter iväg
och man låter sig
sväva med.

Saker som dessa
kan man inte säga.
Känslor är tillfälliga,
men tanken är fri,

och jag kan inte låta bli
att undra om tankarna skulle vandra
åt ett annat håll,
om det var någon annan än du
som ställde frågan.