Mörkret som faller,
välkommen
och väntad är du.
Kimrök
är du,
mattsvart och älskvärd.
Lägg dig och vila i min famn,
låt mig känna tyngden av dig.
Gråt som inte lämnar halsen
klär bleka kinder.
Dränk mig i tystnad,
Kimrök,
vad vore jag utan dig?
Över mig du alltid vinner,
men som jag älskar att förlora,
mot mitt största hinder.
Lämna en kommentar