I lustgården märker månskenet
hur fantasifoster sprider sig
över marken.

Likt kolsyra brusar knoppar upp
för att på ett ögonblick förgås,
den ena efter den andra,
alstrar tillsammans
en glitterklädd bädd.

Där vill jag försjunka,
i lustgården
förströdd av ljusglimtar,
där fantasifoster
föds och dör,
i månsken.