Ont gör det, 
att inte vara som du vill.

Var det när du såg mig 
i skördetid sitta still 
och bli mätt på en solskenskyss, 
som ditt skavsår brast?

Eller var det när jag inför dig 
lekte med sorgen 
och klappade elden 
som brände mig 
utan att grimasera?

Du känns som hallonbusken
jag hellre sticker mig på 
än att försöka nå 
bären jag inte kommer åt.