Livet leker med tvåbenta.

Jag är inte mer
än en skinnpåse
försvarsmekanismer.

Min fjäderlösa kropp tar sats
och slår vingar som inte bär.

När jag stammar mig fram
till mötet med mannen som inte äter
annat än det han kan uttala.

Min mun är torr,
jag har glömt
hur man dricker.

Idag är det något speciellt
med grässtråna mellan
trottoarplattorna.

Tar mig tillbaka till den gången
jag gick till Hermes
och frågade varför allt vibrerar.

Kvinnan bakom disken,
hennes blick,
jag skulle aldrig mer tala.