Från och med nu
ska jag lyssna
koncentrerat.

Föreställer mig hur melodin
som lämnar din mun
skulle låta på en
stylophone.

I andra sidan av rummet sitter havet, 
ja, han är precis som havet.

Djup, 
stilla, 
stormar,
svämmar ibland över.

Han är blå,
alltid blå, 
till och med under solens strålar är han blå.

Får jag lov
att vara mig själv.

Får jag lägga mig i gräset
och känna tiden passera,
i takt med att molnen
ändrar form.

Får jag se skönhet
i björkens rasslande,
som färglägger
novembervägen.

Får jag gråta av saknad
tillsammans med himlen,
när gässen flugit söderut.

Får jag känna lycka
av att följa ljusets
sista minut
och promenera med månen
i frostens silvriga skimmer.